Heldag på sjukan
Allting började i Lycksele igår klockan 18 ca. Jag och fam. Boman intog en utsökt grillad öring som var självfångad till fjälls. Allt var frid och fröjd tills jag satte i mig en bit som jag inte undersökt så noga, det fanns ben i den och benet blir den röda tråden i denna självupplevda historia.
Jag märkte ganska direkt att något satt kvar i munnen på mig efter jag ätit klart och lyfte upp detta till diskussion vid matbordet där jag fick förslaget att äta lite hårt bröd, sagt och gjort. Bröd åts det men utan lycka. Jag valde att släppa det som vid varje sväljning liksom skar lite lätt mot strupen, retades om ni förstår. Jag for hem med två glada lyckselegrabbar jag träffat kvällen innan och det liksom störde mig mer och mer men sväljandet under resans gång.
När vi väl kommit till umeå och jag tackat för resan gick jag upp till mig själv och började en rejäl undersökning av munhålan. Det resulterade i att jag kunde känna något som stack ut en liten liten bit långt inne i gapet. Efter många försök och så gott som två hela händer i munnen så var jag aningen mör och började leta andra möjligheter för att lösa detta problem. Då slog det mig att sjukvårdsupplysningen finns, jag tänkte även tillbaka på den gången Henka Sigland ringde sjukvårdupplysningen på sitt land en gång då vi diskuterade grantsplitter någon gång under våra mopedår.
Sussane på upplysningen som hade den sämsta väntemusiken i Sverige svarade tillslut efter en stund. Sussane menade på att jag nog skulle "åka in" om det fortsatte och lyckades jag somna skulle jag iaf "åka in" imorgon. "Åka in" betyder att ta sig till Umeå Universitetssjukhus Akutavdelning vilket för mig kändes rätt overkill.
Orkar ni läsa mer?
Jag forsätter iaf... =)
Jag somnade in efter jag snackat färdigt med henne. For när jag vaknat en sväng på stan och löste den ekonomiska biten så jag hade råd att gå till doktorn. Cykla tillbaka till akuten där jag blev vidarvisad till öron näsa hals där väntan blev två fina timmar. En syster kom tillslut och upplyste om att jourläkaren skulle ha lunch och det skulle dröja ett tag till... Då fråga jag om jag också inte kunde få äta, visst fick jag det. Så jag satt med öron näsa hals teamet och käka på deras personalrum =) Sen fick jag iaf hjälp och med en lång pincett så fick han ut benet, satt drygt en centimeter in i köttet. Men det kändes väldigt skönt att bli av med det!
Sen bar det iväg till Blodgivarcentralen där jag fyllde i lite papper och tappades på 20ml som skulle gå till test, hade blodtryck på 135/70 vilket kändes bra att veta.... Vad fan det nu betyder?
Så nu väntar jag bara på första tappningen på 450ml. Får man frukt, bulle, macka, kaffe, t-shirt så är det sjukt värt att gå dit och tömma sig. Därför rekommenderar jag alla som kan att göra det!! 5ggr per år för killar och 4ggr per år för tjejer. Inte så ofta, tar typ en timma när man väl är där. Gör någon en tjänst, rädda någons liv...
/B-man
Jag märkte ganska direkt att något satt kvar i munnen på mig efter jag ätit klart och lyfte upp detta till diskussion vid matbordet där jag fick förslaget att äta lite hårt bröd, sagt och gjort. Bröd åts det men utan lycka. Jag valde att släppa det som vid varje sväljning liksom skar lite lätt mot strupen, retades om ni förstår. Jag for hem med två glada lyckselegrabbar jag träffat kvällen innan och det liksom störde mig mer och mer men sväljandet under resans gång.
När vi väl kommit till umeå och jag tackat för resan gick jag upp till mig själv och började en rejäl undersökning av munhålan. Det resulterade i att jag kunde känna något som stack ut en liten liten bit långt inne i gapet. Efter många försök och så gott som två hela händer i munnen så var jag aningen mör och började leta andra möjligheter för att lösa detta problem. Då slog det mig att sjukvårdsupplysningen finns, jag tänkte även tillbaka på den gången Henka Sigland ringde sjukvårdupplysningen på sitt land en gång då vi diskuterade grantsplitter någon gång under våra mopedår.
Sussane på upplysningen som hade den sämsta väntemusiken i Sverige svarade tillslut efter en stund. Sussane menade på att jag nog skulle "åka in" om det fortsatte och lyckades jag somna skulle jag iaf "åka in" imorgon. "Åka in" betyder att ta sig till Umeå Universitetssjukhus Akutavdelning vilket för mig kändes rätt overkill.
Orkar ni läsa mer?
Jag forsätter iaf... =)
Jag somnade in efter jag snackat färdigt med henne. For när jag vaknat en sväng på stan och löste den ekonomiska biten så jag hade råd att gå till doktorn. Cykla tillbaka till akuten där jag blev vidarvisad till öron näsa hals där väntan blev två fina timmar. En syster kom tillslut och upplyste om att jourläkaren skulle ha lunch och det skulle dröja ett tag till... Då fråga jag om jag också inte kunde få äta, visst fick jag det. Så jag satt med öron näsa hals teamet och käka på deras personalrum =) Sen fick jag iaf hjälp och med en lång pincett så fick han ut benet, satt drygt en centimeter in i köttet. Men det kändes väldigt skönt att bli av med det!
Sen bar det iväg till Blodgivarcentralen där jag fyllde i lite papper och tappades på 20ml som skulle gå till test, hade blodtryck på 135/70 vilket kändes bra att veta.... Vad fan det nu betyder?
Så nu väntar jag bara på första tappningen på 450ml. Får man frukt, bulle, macka, kaffe, t-shirt så är det sjukt värt att gå dit och tömma sig. Därför rekommenderar jag alla som kan att göra det!! 5ggr per år för killar och 4ggr per år för tjejer. Inte så ofta, tar typ en timma när man väl är där. Gör någon en tjänst, rädda någons liv...
/B-man
Kommentarer
Trackback
