Om man kan ge, då skall man ge
Jag har som filosofi att har du överskott av något du inte kan använda själv och som verkligen kan göra nytta för någon annan, då skall du dela med dig av det.
Det är därför jag lämnar blod, och idag var det dags för det. Det blev den vanliga dosen och jag kallades även pojken av sköterskorna, vet inte hur jag ska tolka det men när jag frontade dem med det hade de som ursäkt att de kallade alla killar för pojkar men de kunde tänka sig att ändra till ung man. Alltid något.
Men det är inte därför jag skriver, det var för jag blev nyfiken på att ge benmärg som de ville att man skulle göra om man var fullt frisk och mellan 18-30. Därför vad jag om info och fick ett häfte, nu delar jag med er av infon i häftet. Infon finns även på http://www.tobiasregistret.se/
Detta är om hur donationen går till
Det ena sker i operationssal. Givaren är sövd eller har fått ryggbedövning. Stamcellerna sugs upp med hjälp av sprutor från de bakre höftbenskammarna. Tillsammans med stamcellerna får man även med blod. För att ersätta blodförlusten blir stamcellsgivaren blodgivare till sig själv. I god tid före donationen får givaren lämna en eller två påsar blod som ges tillbaka i samband med donation. Den s.k. skörden tar ca två timmar. För att få tillräcklig mängd celler måste man sticka många gånger genom benet. Detta gör att givaren kommer att vara öm i nedre delen av ryggen. Besvären brukar sitta i någon vecka. Man blir dessutom trött.
Det andra sättet sker på blodcentral. Givaren får ta ett kroppseget hormon med hjälp av sprutor fyra eller fem dagar i rad. Hormonet kan ge värk i kroppen, ungefär som om man har influensa eller s k "växtvärk." Dag fem och ibland dag sex går givaren till blodcentralen. Genom en nål i ena armen leds blodet ut genom en tunn slang till en maskin som tar hand om de vita blodkropparna, däribland stamcellerna, medan de röda blodkropparna leds tillbaka till givaren genom den andra armen. Hela processen tar ungefär fyra timmar. För att få tillräckligt med celler behöver man ibland göra detta två dagar i följd. Båda dagarna kan man åka direkt hem. Bor man långt från sjukhuset kan man behöva tillbringa en natt på hotell.
Efter att ha läst detta känner jag att man verkligen gör något som kan betyda extremt mycket för någon, men att det verkligen är en uppoffring. Jag ska ta reda på mer info om det och göra ett ställningstagande senare.
Men vad tycker ni? Läsarna har makten!
/B
Det är därför jag lämnar blod, och idag var det dags för det. Det blev den vanliga dosen och jag kallades även pojken av sköterskorna, vet inte hur jag ska tolka det men när jag frontade dem med det hade de som ursäkt att de kallade alla killar för pojkar men de kunde tänka sig att ändra till ung man. Alltid något.
Men det är inte därför jag skriver, det var för jag blev nyfiken på att ge benmärg som de ville att man skulle göra om man var fullt frisk och mellan 18-30. Därför vad jag om info och fick ett häfte, nu delar jag med er av infon i häftet. Infon finns även på http://www.tobiasregistret.se/
Detta är om hur donationen går till
Det ena sker i operationssal. Givaren är sövd eller har fått ryggbedövning. Stamcellerna sugs upp med hjälp av sprutor från de bakre höftbenskammarna. Tillsammans med stamcellerna får man även med blod. För att ersätta blodförlusten blir stamcellsgivaren blodgivare till sig själv. I god tid före donationen får givaren lämna en eller två påsar blod som ges tillbaka i samband med donation. Den s.k. skörden tar ca två timmar. För att få tillräcklig mängd celler måste man sticka många gånger genom benet. Detta gör att givaren kommer att vara öm i nedre delen av ryggen. Besvären brukar sitta i någon vecka. Man blir dessutom trött.
Det andra sättet sker på blodcentral. Givaren får ta ett kroppseget hormon med hjälp av sprutor fyra eller fem dagar i rad. Hormonet kan ge värk i kroppen, ungefär som om man har influensa eller s k "växtvärk." Dag fem och ibland dag sex går givaren till blodcentralen. Genom en nål i ena armen leds blodet ut genom en tunn slang till en maskin som tar hand om de vita blodkropparna, däribland stamcellerna, medan de röda blodkropparna leds tillbaka till givaren genom den andra armen. Hela processen tar ungefär fyra timmar. För att få tillräckligt med celler behöver man ibland göra detta två dagar i följd. Båda dagarna kan man åka direkt hem. Bor man långt från sjukhuset kan man behöva tillbringa en natt på hotell.
Efter att ha läst detta känner jag att man verkligen gör något som kan betyda extremt mycket för någon, men att det verkligen är en uppoffring. Jag ska ta reda på mer info om det och göra ett ställningstagande senare.
Men vad tycker ni? Läsarna har makten!
/B
Kommentarer
Postat av: Anonym
gör det så hakar jag på.
Trackback
